Vem har rätt till avancerad vård?

I Sverige finns ett stort antal personer som kan kallas "papperslösa". Det är en heterogen skara: Personer som är i asylprocessen och väntar på besked, sådana som överklagat avslag, och andra som har definitivt avslag men håller sig undan från utvisning. Vi har också personer i landet som inte ens är kända för myndigheterna.

Enligt gällande direktiv har dessa personer rätt till "vård som inte kan anstå". Hur detta ska tolkas har långe varit oklart och utgjort en källa till frustration. Mindre akuta åtgärder har varit självklara, men omfattande åtgärder vid allvarliga tillstånd, som kanske kommer att kräva livslång behandling?

Statens medicinsketiska råd, Smer, har nyligen arrangerat ett seminarium kring frågan om transplantationskirurgi till personer utan uppehållstillstånd i Sverige. Efter en intressant genomgång som kan följas i Webbinarium: Vård till personer som saknar permanent uppehållstillstånd, konstaterar man att både juridik och etik talar för att dessa personer ska erbjudas även en så omfattande åtgärd som transplantation om medicinskt behov föreligger. Ingen skillnad görs mellan personer inom gruppen. Att det medicinska ingreppet också i praktiken innebär att ett permanent uppehållstillstånd beviljas oberoende av asylskäl anses inte utgöra ett hinder.

Smer:s tolkning vilar i hög grad på innebörden av den så kallade människovärdesprincipen. Beslutet reser frågor om rätten till svensk sjukvård kan utsträckas till alla världens medborgare om de befinner sig på svensk mark. Detta är en samhällspolitisk fråga med djup etisk resonans, inte en medicinetisk. Läkaren måste se varje fall som lika angeläget och ska inte göra skillnad på individer. Staten med dess ansvar mot sina medborgare ska möjligen göra det.

Etikkommittén genom Rolf Ahlzén